I morse blev vi hämtade kl. 9 utanför hotellet av Moïse och hans kollega för en sightseeingtur runt ön. Gamlingarna tog plats i den ena bilen och ungdomarna i den andra.

Färden gick norrut via huvudstaden Forte de France mot Saint Pierre. Mestadels åkte vi kustnära med formidabel utsikt över havet.

Saint Pierre ödelades 1902 av vulkanen Pelée. Endast en person överlevde, en fånge som placerats i en håla vilken skyddade honom när lava och aska begravde staden. 

Efter ett kort lunchstopp åkte vi vidare mot vulkanens topp. Man når till ca. 800 meters höjd med bil. Därifrån kunde vi skönja både Atlanten åt öster och Karibiska havet åt väster.

Nästa stopp blev vid ett rom-destilleri. Vi provsmakade och handlade.

Sen var det dags att styra hemåt genom enorma bananplantager och sockerrörsodlingar.

 

Alla vaknade utvilade i morse efter en efterlängtad natt i säng som inte rör sig, har torra lakan och befinner sig i ett lagom tempererat rum. Vi har tillbringat större delen av dagen vid poolen. I morgon har vi vår sista hela dag här och då blir det utflykt runt ön. Vi har bokat 2 bilar med chaufförer för en halvdagstur, hoppas få iväg en rapport om den trippen innan vi packar ihop datorn inför hemresan. Lite blandade bilder från seglingen tills dess.

Malin förbereder hissandet av St Lucias flagga

Simon juldekorerar sittbrunnen

Beachfotboll på Bequia

Hummern blir inte färskare än så här

Basil´s berömda bar på Mustique, stamställe för Jagger, Bowie m fl

Båtburen handelsman som erbjuder frukt, hummer och frukostbröd

Anna på Jack Sparrow-mark vid Tobago Cays

Bild tagen från den strand som vi så när förliste på när dieseln tog slut

Dramatisk solnedgång

Mera fotboll, den här gången med lokala deltagare

Anna träffade pratsam kvinna på den lilla charmiga ön Mayreau

Pentryt ombord, här skapades en del fantastiska måltider

I dag är det fredag och vi har nyss checkat in på hotellet där vi skall bo de sista dagarna i Karibien. Samma hotell som innan seglingen, det känns som att komma hem litegrand.

Efter nyår seglade vi vidare norrut till St. Vincent där vi ankrade i en riktig naturhamn alldeles intill en brant klippa. Vi möttes av två lokala killar som erbjöd allt möjligt, våra seglarkompisar beställde frukostbröd. Vi var i vanlig ordning rätt trötta efter middag och somnade tidigt.

Dagen därpå gick färden vidare till St. Lucia. Där kunde vi ligga vid boj i en välskyddad hamn som är bas för omfattande charterverksamhet. Gott om häftiga båtar att kolla in således. Middag på restaurang, hummer bl.a.

Från Marigot på St. Lucia hade vi sen ca 30 distansminuter till hemmahamnen på Martinique. Det blev den i särklass jobbigaste seglingen. Vindriktningen var sådan att vi precis lyckades hålla rätt kurs utan att göra slag men det blåste 15 m/s och vågorna var rätt kämpiga. Efter drygt 10 dagars segling hade dock besättningen ordentliga sjöben och allt gick bra.

Ankaret släpptes vid 16-tiden, middag ombord bestående av Carbonara-variant och tidigt i säng.

Och så i morse tuffade vi de sista 3 distansminuterna in till bryggan, vid 1-tiden hade vi klarat av alla formaliteter med charterbolaget och tullmyndigheter. Trötta och nöjda packade vi in oss och bagaget i en minibuss och nu är vi alltså åter på hotell La Pagerie.

Ca 10 m/s och jobbig sjö

Bunkerbåten levererar färskvatten och diesel